Ternestål

dagarna bara springer iväg, fattar inte vart tiden tar vägen. Har så sjukt mycket att göra på jobbet och vi är extremt underbemannade. I tre dagar har kön lyst rött på telefonen och snitt har det varit ca 30pers i kön. Hur roligt är det? Som det är nu är det bara en tidsfråga innan någon kommer sjukskrivas pga stress men det vägrar ju cheferna inse. Tycker om mitt jobb men ibland längtar jag verkligen bort.

Och om man tycker att dagarna går fort går kvällarna ännu fortare. På sätt och vis är det tur att vi har en kvällspigg pojke för då hinner vi ju få umgås med varandra. Vi får honom aldrig i säng före åtta, helt omöjligt. Men än fast han är vaken länge är han inte grinig på mornarna.