Ternestål

Har varit en jobbig vecka men nu är jag tillbaka. Det var underbart skönt att få åka hem till mamma och träffa dom flesta syskon med respektive. Vi har dock inte pratat om det så mycket, finns inte så mycket att säga. Min släkting har satt sig i situationen själv och jag har tyvärr ingen förståelse för vilken utväg den personen valde.

Att en människa bestämmer sig för att avsluta sitt liv är för mig bland det fegaste man kan göra. Min pappa valde att ta livet av sig när jag var 6 år gammal. Jag har varit och är arg på honom för den utvägen han valde. Var inte vi mer värda? Kunde han inte kämpa för oss? Samtidigt har jag förlåtit honom för det och jag saknar honom oändligt mycket.

Att nu ännu en släkting väljer denna utväg gör mig så arg. Vad ger dig rätten att bara försvinna? Att ta den enkla vägen ut för det är vad det är för mig.

Men självklart så älskar jag dig fortarande och kan bara hoppas att du förstår vad du gör och hur många du gör illa.

Men det kan bara tiden utvisa.