Ternestål

Ibland undrar man hur det är att få ett barn med en sjukdom? Jag går inte och oroar mig för att vårt barn ska vara sjukt - absolut inte, men när man ser och hör om sjuka barn så kommer lite funderingar. Tycker alla föräldrar som har sjuka barn är starka människor. Visst, egentligen har man ju inget "val" men ändå.

Vi vet att vårat barn eventuellt kommer att födas med en ögonsjukdom som för att man har väldigt dålig syn. T har den, hans mamma och hans mormor har den. Men av 4 syskon är T den enda som har fått den så vem vet, vårat barn kanske slipper?
Nu tycker jag att det är ju "bara" en ögonsjukdom. Jag försöker inte förringa sjukdomen, jag förstår att det är hemskt för T att ha den och det kan inte vara roligt att veta att synen mest troligt blir sämre och sämre. Men jag tycker samtidigt att det är värre om barnet föds med en hjärtsjukdom eller något annat som gör att hälsan sviktar.

Svårt att förklara men vi funderar på detta ibland. Inget som har hindrat oss men vi brukar prata om det. Man måste ändå vara realistisk för det kan ju bli så att barnet har ögonsjukdomen. Men inget att göra åt nu, är det så får man ta det. Kommer självklart älska barnet oavsett sjukdom eller inte.